Nu är det julbashing igen

Julen närmar sig och med den en frontalkrock med alla nära och kära som vi har en komplicerad relation till.
Det kan inte vara särskilt många därute som är befriade från julångest på ett eller annat sätt.
För en del av oss handlar det om inköp, planering och ekonomi som ska gå ihop.
För andra handlar det om rätten att få vara med sina nära och kära överhuvudtaget.

Till de som önskar fira jul med sina närstående men inte kan på grund av olika orsaker, vill jag bara skriva det här. Du har fel nära och kära. Jag vet hur det känns att inte ha fått en julinbjudan till min biologiska familj på tio år innan jag hittade rätt familj. Avsaknaden av inbjudningarna sammanföll på ett mystiskt sätt med att jag kom ut som queer.

Jag var en av de som hade tur. Jag har en annan del av familjen- mina helt underbara kusiner- som tog emot mig med öppna armar. Jag har vänner vars familjer bjuder in mig till jul, påsk och nyår varje år, vilket skapar en positiv stress, en stress av ett helt annat slag än den som varit på tapeten tidigare.

Jag vet hur det känns att be på sina knän för att få vara med i ett sammanhang som borde vara helt självklart, hur den där andra människan som var jag erbjöd mig att hoppa över middag, julklappar, ja allt, så länge jag bara fick komma och sitta med i soffan en liten stund. Jag minns hur det kändes att få ett "nej" med en vek ursäkt varje gång. Ibland fick jag också en lögn. "Nej, vi har slutat att fira jul, ingen av oss firar längre, sorry."
Och så berättade min kusin dagen efter hur hon blivit inbjuden till jul med familjen och undrade ifall jag skulle dyka upp.

Det var fråga om förnekelse av missbruk också, att jag pratade om andra familjemedlemmars missbruk i hopp om att få hjälp att övertyga dem om åtgärder. Istället blev jag en obekväm faktor och glömdes passande nog bort så fort det var familjesammankomster. (Det kallas medberoende, tro mig:  jag är en av dem och det tar en livstids arbete varje dag för att bryta det mönstret)

Otrevliga rykten spred sig om mig i familjen. Att jag var missbrukare, slarvig, oduglig och en mytoman. Allt utom det uppenbara: Queersidan.
Jag minns hur det var att känna sig sämst i hela världen. Att jag måste vara värd så mycket mindre än alla andra eftersom inte ens min egen släkt ville ha mig. Jag kunde bara se mina dåliga sidor och jag sörjde framför den stängda dörren alldeles för länge. Jag glömde nämligen att se mig omkring och gå in genom någon av de andra tusentals öppna dörrarna.

Det tog tid, terapi och ett par självdestruktiva vändor, men jag kan lova er att det var värt det. Att aktivt ta beslutet att välja bort det sjuka i familjen. För det var den delen av familjen som var sjuk, inte jag.
Jag har dåliga sidor som alla andra, men att vara queer är inte en av dem.
Och nej, jag har aldrig missbrukat, jag har inga betalningsanmärkningar och inget i polisregistret. Jag ljuger inte mer än alla andra och jag har tagit tag i mitt liv på ett sätt som flera i min familj inte skulle kunna drömma om.

Vi vet bättre i dag, eller hur? Homosexuell betyder bara att kärleken är blind på ett alldeles underbart sätt. Transperson betyder att en människa kan överskrida sina kroppsliga förutsättningar med sitt sinne och sin personlighet. De flesta vet alldeles för lite om de saker de är rädda för. Utbilda er! gå in på RFSL eller RFSUs sidor och börja läsa på. Ring dem och fråga allt det där du alltid velat fråga men inte vågat.

Tror någon av er som läser det här på en själ? Tror ni att människan är viktigare än könet? I så fall: Våga inte vägra en transperson, en bög, en flata eller en allmänt queer person att fira julafton. Våga älska istället! Våga visa att kärleken är större än oron för att bryta sociala konventioner.

När julen firas och ljuset återvänder, låt ljuset återvända till ditt hjärta också. Enkelt och självklart, som när du var barn. Om du ser din queera släkting som en syndare, tänk på att Jesus bröt bröd med syndare (dvs ALLA) och lärde ut kompromisslös kärlek.

Och för dig som för en eller annan anledning inte är välkommen på släktträffarna: Försök inte att slå huvudet mot en betongvägg som du inte kan rubba. Ibland är kärleken på distans till familjen den bästa.Om dina anhöriga inte fattar bättre, så ta tag i det du KAN förändra: Ditt liv. Hitta din riktiga familj därute och ha tålamod. Du är värd att älska, minst lika mycket som alla andra och framförallt är du värd att älska dig själv så mycket att du tillåter dig att vara lycklig.

Störst av allt är kärleken. <3

TYP I STEREO

Åttiotalet ringde och vill ha sin bögstereotyp tillbaka!

Jag önskar att jag hade hjärta att säga så varje gång jag placeras i ett fördomsfack. Men det är inte särskilt snällt. Det är mycket vi människor inte vet om varandra och även om vi kan driva varandra halvt från vettet, så är det oftare av okunskap än elakhet.

Nu råkar jag ha någorlunda koll på läget när det gäller mina egna intressen, så jag skriver detta en gång för alla och hoppas sprida lite nyanser i den gamla uppfattningen om vad en bög är:

Det finns bara en sexualitet. Sexualiteten kan rikta sig mot olika personer och föremål. 

Vi pratar alltså om lust. Inte om smak, intressen, yrken, vänskapskretsar, kroppsspråk, klädstil, röstläge, och så vidare.
Det är sant att alla subkulturer kan gå i sin egen fälla och bekräfta sin identitet genom att upprepa en färdig kulturmall. I bögarnas fall var kulturen bland annat melodifestivalen, glitter, shopping och snygga kläder, samt en ohälsosam koll på kungahuset. Det var till och med en bekräftelse för överlevnad för många på den tiden det behövdes. Och så kan man så klart få vara. Men det har ingenting att göra med sexualiteten.

Antikens Grekland, Japans shogunvälde och det kinesiska kejsarhovet hade några av de mest utpräglade bögkulturer vi känner till. Det rörde sig om väldigt militanta kulturer och på den tiden var sex någonting man hade, inte någonting man var.

Om jag hade fått hundra kronor varje gång någon ny bekantskap utbrast: "Nu har jag äntligen någon att se Eurovision Song Contest med!" så hade jag kunnat köpa en lägenhet nära havet och strunta i den där tävlingen.
Jag tror att jag struntar i Eurovision Song Contest i alla fall, förresten.
Och hoppar gärna över besök på klubbar med eurotechno och schlager såvida inte sällskapet gör det trevligt att gå dit.
Jag är övertygad republikan till på köpet.

Många av oss, vars sexualitet på något sätt ska kontrolleras av myndigheterna, har fått utstå mycket smärta genom att försöka vara något vi inte är för att göra andra till lags. Om schlager är din grej så släpp ner håret och go crazy! Och ligg med vilken vuxen medgivande människa du vill! Men försök inte passa in i nästa kultur som du inte känner dig hemma i. Livet är för kort.

All hail bokklassikern Bögjävlar!

Ett queert svar till Tommy Dahlman

Kära Tommy Dahlman med vänner!

Jag var på väg att mysa in mig i soffhörnet med nya avsnittet av Game of Thrones i kväll, men insåg att jag borde använda tiden till att sprida lite av den nördiga kunskap som universiteten försett mig med under så många hängivna år.

Jag förstår att Bibeln är en källa till outsäglig glädje och starkt hopp för många och det glädjer mig. Det som kan få motsägelsefulla och oförutsedda effekter är de bibelcitat som man väljer att ta till sig eller kasta bort.

Tommy, du gjorde klart att Bibeln inte är en roman och att det finns obekväma sidor av kristendomen. Det har du alldeles rätt i. Vissa saker behöver man se krasst på och jag ska följa ditt exempel. Du vet alla de där bibelverserna med bäst före-datum?

Jag tänker på lagen om att en nygift hustru som förlorat sin oskuld före giftermålet ska stenas till döds, eller att två duvor ska offras till herren av den som har mens. Nu är det så att de ökända citaten om förbjuden homosexualitet har sina rötter i en tid där den judiske guden bekymrade sig om sina dyrkares tillväxt som folk. Tänk bara på hur upprörd vår herre blev när Onan hade fräckheten att spilla sin säd på marken! Trots detta såg han genom fingrarna på kung Davids och Jonathans kärlek.

Jag är inte helt säker på att Jahve har för få följare längre och att ingen säd får gå till spillo. Kristendomen har ju länge varit en missionerande religion och etablerat sig ganska skapligt över hela jordklotet.

Jag skulle vilja veta vart gränsen går för kärlek. För det är kärlek det handlar om, låt oss inte glömma det. Får man hålla hand, kramas eller ligga sked? Får man ligga vid middagsbordet tillsammans som Simon Petrus och Jesus gjorde, med Simon Petrus lutad mot Jesus bröst?

Kärleken driver oss att vilja röra vid varandra, att göra det skönt för den andre. Och det här med könsfixering är något föråldrat när vi i dag vet att människor har fler än två kromosomuppsättningar som bestämmer kön. Åtminstone fyra varianter finns och nej, det är inte onaturligt. Vissa varelser i skapelsen befruktar sig själva och andra har flera tusen varianter på kön. Jag är säker på att Gud betraktar sitt verk med både humor och kärlek.

”Bland 700 miljoner medlemmar i pingstkyrkan, 1,2 miljarder i katolska kyrkan och 600 miljoner medlemmar i den ortodoxa kyrkan är våra åsikter mainstream.”

Var det så du sa?

Att luta sig på det faktum att kristendomen är världens största religion och därmed tillförlitlig blir också lite snett av flera skäl. Folk har ju inte gått och hittat Jesus, bara så där. Kristendomens stora spridning handlar framförallt om den tidigare nämnda missionen och att era åsikter skulle vara mainstream är absolut ingen garanti för att de är riktiga. Fråga de stackare som blev straffade när de hävdade att jorden snurrar kring solen och inte tvärtom.

Och Tommy: Oroa dig inte för konsekvenserna av att en kyrka skulle börja tvivla på och dissekera bibeln. Den bibel som du nu följer har tvåtusen års redigeringar bakom sig. Om du hade sprungit på Jesus Krist i dag så hade han antagligen inte känt igen det du pratar om.

Okunskap är oftast det som föder oro för det okända. Umgås lite med samkönade par och få ett respektfullt utbyte med varandra. Du ska se att det inte är så konstigt när allt kommer omkring. Jag har också noterat att det finns subkulturer inom både frikyrkor och gaygrupper som verkligen älskar schlager. Ha festen tillsammans nästa gång! Ni kan bli vänner för livet.

Alexander Bågenholm,

Religionshistoriker och författare